I'm so confused and lost.
It's hard right now it is, I'm in this mental and physical war agains myself. I always push myself to far, do things I shouldn't to. I doubt myself so much it's not even funny anymore.
I often complain about the fact that I'm kind of the "outsider" in my class, but who can I blame? Sometimes I blame teachers, sometimes my "classmates" but 80% of the time I blame myself. I punish myself somehow EVERY TIME.
Apparently I'm making them sad, I truly don't know what I've ever done them, how would I know if they rarely speak to me?
Recently I've basically lost 2 quite close friends and it does hurt, but at the same time I chose it cause I can't be that close to people who don't care it's not healthy for me.
Just had to write this, actually feeling better.
Nu börjar det!
Från och med imorgon ska jag ta tag i mitt liv, på riktigt denna gång. Allt har gått så oerhört mycket längre än vad de ska göra. Jag har inga rutiner överhuvud taget.
1, Sömnen: Jag har allvarliga sömn-problem skulle gissa att jag sover 3-4 timmar per natt normalt, vilket är påtok för lite. Jag har inte kraft eller ork att göra allt jag ska göra. Jag somnar sent, och går upp så sent att jag måste STRESSA som fan på morgonen. Ska börja läsa en bok från klockan tolv varje vardag kväll och gå upp halv åtta.
2, Maten: Alltså maten kan gå upp och ner väldigt mycket, för tillfället har det inte varit bra. Denna vecka har jag ätit ungefär så mycket som jag ska äta på en dag. Så svårt att förklara riktigt varför, när jag vet SJÄLV att jag inte är tjock men endå får komplex och tror det ibland. Ska äta frukost, lunch och middag, VARJE dag.
3, Skolan: Alltså jag har verkligen INTE svårt för skolan snarare tvärtom. Jag har väldigt enkelt i de flesta ämnenrna (undantag svenska och teknik). Endå går det så otroligt dåligt, om man utgår ifrån vad jag kan. Har gjort en av fyra matteläxor, och pluggade en timme till ett stort so-prov. Hade jag lagt ner 3-4 timmar till hade jag garanterat fått A. Det är så frustrande. Ska helt enkelt ta tag i skolan och göra mitt yttersta för att få bra betyg.
Om jag lyckas med detta så kommer det nog bli bra. För jag lever ett stressat okontrollerat liv. Jag är ALDRIG i tid, alltid alltid alltid sen. Jag kan inte hålla städat eller rent för att jag alltid har bråttom hela tiden osv. Jag för saker jag inte ska göra. Jag är deprimerad sen långt tillbaka men aldrig tagit tag i det, nu gör jag ett stort försök, misslyckas jag.. då ve jag inte vad jag ska ta mig till.
Att må som jag mår är inte kul, men varför ska jag sitta och klaga när jag inte har gjort ett ordenligt försök att fixa allt? Visst detta är bara problemen jag har med mig själv, finns naturligtvis andra saker som orsakar. Men detta är en bra start.
Och jag vill att ni som läser det här förstår att jag inte mår som jag ser ut, jag ler för att dölja, jag orkar inte motgångar, en ''oväntad'' motgång i det här kommer leda till ett såkallat emotional breakdown. Ett svek till räcker. Ett jobbigt ryckte. Vad som iprencip. wow ingen har förmodligen läst detta, men aja puss hej
FUCK MY LIFE.
Let's just say like this, I have to much going on in my head at the moment, everything is just fucked up. I get so mutch hate for NOTHING all the time, I haven't done ANYTHING wrong to those who are 'brave' enough to send me hate.. And like how mature to send me hate and don't say who you are, like seriously? I usually just laugh and think that everyone who does this kind of stuff is just jel, but when it's so many I always doubt, I mean if it's one or two I don't even care, but now I have like the whole FUCKING WORLD against me. I stand up for my myself and fight back, cause I'm not that girl who stands there and just take the crap. But now it's to much, I let people say things to me and don't say anything back, and I start listen to the haters, and let the words bring me down. I shouldn't cause if I do, they win. And besides this I get physically hurt by people who don't like me cause of my skin color. I have all kind of problems with my fucking helth already why do they feel free to make it worse? And yeah this is not fucking it. but the rest is so fucking bad I can't even mention it. But if you are one of those who are making my life even worse and reading this FUCKING STOP I CAN'T FUCKING TAKE MORE, I'll have another break down soon. IN THE MIDDLE OF MY SUMMER BREAK. So I just wanna say, hhm FUCKING THANK U GUYS FOR MAKING ME FEEL EVEN MORE USELESS THAN I DID BEFORE ALL OF THIS, THANK U GUYS FOR CALLING ME THINGS LIKE, SLUT, WHORE, FUCKING NIGGAH, SKINNY BITCH, USELESS, PATHETIC AND MUCH MORE, THANK YOU GUYS FOR MAKING ME FEEL LIKE I DON'T EVEN FUCKING DESERVE TO LIVE ANYMORE (yes I said it, but I'll NEVER take my life, like that has not even crossed my mind), THANK U FOR MAKING MY CONFIDENCE EVEN LOWER THAN IT WAS BEFORE, THANK U FOR MAKING ME FEEL LIKE THE UGLIEST GIRL ON EART, THANK U FOR MAKING ME HATE MY BODY EVEN MORE.
YEAH SO FUCKING BASICALLY THANK U FOR BRINGING ME DOWN.
and yeah when you'll see me irl I'll fucking have a smile on my face like everything is fine :)
BUT FUCKING GUESS WHAT? IT'S NOT I FEEL LIKE FUCKING CRAP.
och jag skriver på engelska för att jag har lättare att uttrycka mina känslor på engelska, och de lär vara en del stav fel och gramatiska fel.
Just need a break
Som vissa av er kanske vet så har jag inaktiverat facebook, stängt av mobilen (sätter bara på den om jag MÅSTE få tag på någon) och loggat ut från kik av och till, jag är heller inte inne på instagram så speciellt mycket. Allt detta för att vissa människor inte bara kan låta mig vara, folk skriver grejer till mig hela tiden, oftast anonymt. Inte så grova saker men tillräckligt mycket för att jag ska störa mig på det. Därför har jag valt att pröva göra på de här viset ett tag så jag slipper gå runt o vara irriterad 24/7.
Saksamma, snart tror jag min kusin och min farbror kommer hit, vettefan tyckte pappa sa nått om det, men vi får se. Bildlöst inlägg haha!
//Puss Tess
Let's just say, I'm fucked up.
Vaknade på tok för tidigt, mamma fick för sig att väcka mig klockan 12. såå inte snällt ed tanke på att jag satte upp till halv sex. Idag blire tredjen dan jag bara stannar hemma och njuter av att jag inte behöver göra nånting, kansek går ut och fotar så jag iallfall lämnar huset (vilket ajg inte har gjort sen jag kom hem från sundsvall) haha.
Så här vacker är jag på morgonen...
Gah ångesten äter upp mig, vet inte vad jag ska göra. Har precis snart kommit förbi allt de jobbiga, allt håller på att fixa sig. är de då värt att berätta för mina föräldrar nu? Ni när allt nästan är bra? Jag vill inte riva upp gamla sår men samtidigt så känner jag nästan som tvång att berätta.
//Puss Tess
Me, myself and I
Tänkte berätta lite om mig själv I detta inlägg
Jag är en utåtriktad glad tjej på 13 år. Min mamma kommer från kenya och min Pappa är så svensk man kan bli. På fritiden Spelar jag fotboll, chillar galet, njuter av livet, träffar kompisar, fotar och stora delar av min tid vid datan läggs ner på på grejer som har med musik att göra. Jag har alltid vart en sån som aldrig har haft allvarliga problem och alltid vart glad, men detta år har vart tuffare. Jag har gått igenom en hel del svåra perioder och nu är jag på väg att hitta tillbaks till mig själv igen. Mina vänner har alltid ställt upp för mig även om de inte riktigt kan förstå, så har dom försökt, vilket gör att jag älskar dom ännu mer. Musiken var min utväg, min räddning. Jag har svårt att utrycka mig musikaliskt dock för ja sjunger som en kråka, men jag kan spela piano. Ehm ja vad finns de mer att veta om lilla mig, jo jag har oerhört lätt för att lära känna nytt folk, men oerhört svårt att lita och berätta saker för folk, men vissa människor känner man direkt att man kan lite på, så vissa som ja knapp känner vet lite för mycket om mig. Jag hanterar saker på mitt egna lilla vis och jag är inte rädd för att säga vad ja tycker. en sista sak. JAG FULKOMLIGT FUCKIN HATAR RASISM SÅ OM DÅ ÄR EN JÄVLA RASIST LÄS INTE MIN BLOGG.
//Puss Tess
